Text i CD-häftet

Den som till äventyrs fick frågan om det hände något speciellt söndagen den 3 september 1967 skulle möjligen minnas att det var då Sverige genomförde sin omläggning till högertrafik. Men den omvälvande händelsen råkade också sammanfalla med att en då ganska okänd sångerska växlade in på ett nytt spår i karriären.

Skivbolaget EMI hade i samarbete med Barnens Dag arrangerat talangtävlingen "Nya Ansikten" som hade sin riksfinal på Skansen i Stockholm denna septembersöndag. Man hade i hemlighet kommit överens med Lennart Hyland om att vinnaren skulle överraskas med att få delta i Hylands direktsända "högerhörna" i TV. Vinnaren, den snart 22-åriga Anni-Frid Lyngstad, hade valt att framföra En ledig dag som tidigare under året synts till på Svensktoppen i en version av Östen Warnerbring, och fann sig plötsligt ta det stora klivet in i svenskarnas vardagsrum i och med detta TV-framträdande. "Det känns som en dröm", sa en omtumlad Anni-Frid till Expressen.

Anni-Frid hade stått på scenen och sjungit med olika dansband sedan hon var 13 år, men det var först i och med detta genombrott som hon började spela in skivor. "Vi tände väldigt mycket på henne som artist. Jag tyckte att hon hade allt det som man behöver för att kunna bli något", berättade EMI:s producent Olle Bergman senare. Men i virrvarret efter TV-framträdandet var det många som hade anbud att komma med, och det var nära att tävlingsarrangören EMI gick miste om det nya fyndet. Bergman såg emellertid till att redan morgonen därpå köra i väg till Eskilstuna, där Anni-Frid bodde, och försäkra sig om att hon skrev på för hans bolag. Anni-Frids första professionella skivinspelning gick sålunda av stapeln i Europa Films studio den 11 september 1967, då hon bland annat spelade in båda sidorna till sin första singel En ledig dag/Peter, kom tillbaka. Professionell och säker redan denna första studiodag klarade hon av sångpålägget till En ledig dag med en enda tagning.

Varken debutsingeln eller de efterföljande singlarna under de tre första åren på EMI gav emellertid några större framgångar. Ett fåtal av dem tillbringade som bäst någon vecka eller två på Svensktoppen, och på försäljningslistan Kvällstoppen syntes hon inte till överhuvudtaget. Kanske var hennes röst mer sofistikerad än kvittrande äppelkäck, kanske var hennes utstrålning inte tillräckligt "helylle", kanske valde man fel låtar, men någonting var det som gjorde att skivartisten Anni-Frid Lyngstad inte gick hem i stugorna. "Jag och Svensktoppen – jag har nåt slags rekord i att inte komma dit", suckade hon i en intervju.

Uteblivna listframgångar betyder dock inte att det tidiga materialet var dåligt. Det "listiga darr" på stämman som Anni-Frid själv senare tyckte sig förnimma på de tidigaste inspelningarna försvann snart till förmån för en avspänd och naturlig kvalitet i rösten. Den sällsynta och underskattade förmågan att pricka in varenda ton och samtidigt låta som om hon tror på det hon sjunger, fick det banala att förvandlas till innerlighet i Din, det lättviktiga till charm i Simsalabim och det naiva till trovärdighet i Härlig är vår jord, för att nämna några exempel. Härlig är vår jord från våren 1969 var för övrigt Anni-Frids första kontakt med Melodifestivalen, som ju senare skulle få en så avgörande betydelse för hennes karriär. Det här året fick hon emellertid nöja sig med en nog så hedervärd delad fjärdeplats.

Skivköparna må ha svikit, men det fanns andra som uppskattade Anni-Frids kvaliteter efter förtjänst. Lasse Lönndahl engagerade henne till sin folkparksturné sommaren 1968, och större delen av 1969 och 1970 jobbade hon med Charlie Norman på krogshower och i parkerna. Det var på våren 1969, när hon jobbade med Norman nere i Malmö, som hon träffade Benny Andersson för första gången. Kort därefter blev de båda ett par, och de etablerade också sin del av det musikaliska samarbete som så småningom skulle leda fram till ABBA – från och med inspelningen av Anni-Frids sjunde singel Peter Pan/Du betonar kärlek lite fel i september 1969 producerade Benny Andersson resten av hennes EMI-inspelningar.

I historien om ABBA:s krokiga väg till världsberömmelse är just Peter Pan särskilt intressant, eftersom låten var skriven av Benny tillsammans med Björn Ulvaeus och därmed utgjorde det första samarbetet mellan tre framtida ABBA-medlemmar. Dessutom är det Benny som står för pianospelet på den inspelningen. Ett annat viktigt namn i ABBA-sagan, Stikkan Anderson, tillika en av 60-talets flitigaste textförfattare, hade förstås redan hunnit göra entré i Anni-Frids karriär i egenskap av upphovsman till texterna till Mycket kär och Så synd du måste gå. Vartefter Benny blev en alltmer självklar del av hennes musikaliska liv skulle även Stikkans namn komma att dyka upp allt oftare på Anni-Frids inspelningar.

Varvat med krogshowande med Charlie Norman och inspelningen av singeln Där du går lämnar kärleken spår/Du var främling här igår hann Anni-Frid under våren 1970 också med att medverka i TV-serien När stenkakan slog som sändes under hösten. Temat för serien var att låta sångare "av i dag" såsom Björn Skifs, Sten Nilsson, Mona Wessman och Svenne & Lotta sjunga schlagrar från åren 1915 till 1955. För första gången på skiva kan vi här presentera inte mindre än fyra av Anni-Frids bidrag till serien. Det mest kända av dem är förstås Min soldat, för evigt förknippad med Ulla Billquist och för en modern publik känd som signaturmelodin till TV-serien Någonstans i Sverige. Ole Lukköje blev populär i början av 50-talet med Ingrid Almqvist, Vad gör det att vi skiljs för i afton var en framgång för Gustaf Torrestad 1947, och den vackra Att älska i vårens tid skrevs 1948.

Hösten 1970, efter tre år och åtta singlar på EMI, påbörjade paret Lyngstad och Andersson arbetet med Anni-Frids debut-LP Frida. Kanske hade krogshowandet med Charlie Norman, där vissa av numren ställde krav på en viss förmåga till skådespeleri, lyft Anni-Frids förmåga att gestalta en text ytterligare ett snäpp. Frida måste nämligen anses utgöra den absoluta höjdpunkten under Anni-Frids år på EMI. Inspelningar som Tre kvart från nu, Jag blir galen när jag tänker på dig, Sen dess har jag inte sett’en och Telegram för fullmånen utgör obestridliga bevis på att den svenskspråkiga delen av musikbranschen gick miste om en stor chanteuse när hon senare snurrade i väg i den internationella popkarusellen. Och versionen av Andersson/Ulvaeus Lycka (med text av Stikkan Anderson) lämnar upphovsmännens egen inspelning många mil bakom sig – tala om att lyfta det till synes vardagligt banala till en inkännande betraktelse.

Parallellt med LP-inspelningen hade Björn, Benny, Agnetha Fältskog och Anni-Frid premiär på sitt första gemensamma projekt, krogshowen Festfolket. Premiären hade bland annat föregåtts av deras allra första framträdande ihop i radioprogrammet Våra favoriter, sänt den 3 oktober 1970. I sann demokratisk anda framförde kvartetten Agnethas Som ett eko, Björn & Bennys Hej gamle man! och Anni-Frids Barnen sover från hennes kommande LP. Vi har i och med denna utgåva nöjet att för första gången på skiva presentera denna historiska live-version av Barnen sover, med Björn på gitarr och Benny på piano.

Krogshowen Festfolket, som fortsatte i form av en turné under början av 1971, blev emellertid inte någon särskilt lycklig erfarenhet för de inblandade och var nära att innebära slutet för samarbetet mellan de fyra som grupp. Det mesta av det specialskrivna materialet kändes fel (Hej gamle man! och Tre kvart från nu från Frida-LP:n hörde till de mer lyckade inslagen), och det frestade på att sitta tillsammans under långa bilresor på vinterhala vägar. "Det var slitigt, helt enkelt – mer slit än det var roligt", mindes Anni-Frid.

Tankarna på en grupp lades på hyllan, och medan Agnetha, Björn och Benny under sommaren turnerade tillsammans i folkparkerna, gav sig Anni-Frid ut på turné med Lasse Berghagen. Berghagen hade vid det här laget blivit en så pass populär artist att han tyckte att den tvåmans-show med honom själv och en gitarrist som han dittills bjudit på började kännas lite mager. Sålunda utökades showen med fler kompmusiker och även Anni-Frid blev ett välkommet tillskott i programmet. Inför turnén hade Lasse och Anni-Frid dessutom spelat in en gemensam duettsingel, En kväll om sommarn/Vi vet allt, men nästan inget, och när En kväll om sommarn gick in på Svensktoppen firade man med glass i Kramfors. Singeln har under årens lopp blivit en raritet och gör sin debut på CD i och med denna utgåva.

De två fästfolksparen må för tillfället ha skrinlagt planerna på en permanent kvartett, men medverkade ändå på varandras skivor. Den första gången som alla fyra hördes på samma inspelning var när Agnetha och Anni-Frid sjöng i kören på Björn & Bennys Hej gamle man! 1970 och det var genom den typen av tjänster som samarbetet hölls vid liv under det närmaste året. Kanske var det just något av den framtida ABBA-magin i form av Björns, Bennys och Agnethas körsång och Bennys pianospel som ledde till att Anni-Frid fick sin första svensktoppsetta hösten 1971 med Min egen stad. Låten var en version av Benny Anderssons Hep Stars-låt It’s Nice To Be Back med svensk text av Peter Himmelstrand, och uppmuntrade av framgångarna lade EMI till och med in Min egen stad som ett extraspår på Frida-LP:n.

Hösten 1971 och våren 1972 jobbade Anni-Frid vidare med Lasse Berghagen när de båda medverkade i Kar de Mumma-revyn Mina favoriter på Folkan i Stockholm. Samtidigt började samarbetet mellan Björn, Benny, Agnetha och Anni-Frid att förtätas alltmer, och i januari 1972 spelade Anni-Frid in sin sista singel för EMI, Vi är alla bara barn i början/Kom och sjung en sång. Det var på många sätt en symbolisk avslutning för den här delen av hennes karriär: A-sidan hade skrivits av Björn och Benny, texten till B-sidan hade skrivits av Stikkan Anderson, Benny producerade och stod tillsammans med Agnetha och Björn för körsången. Snart skulle Anni-Frid som skivartist byta namn till Frida och tillsammans med sina "bakgrundssångare" under "textförfattarens" överinseende bli den första att på allvar föra svensk popmusik ut i världen – men det är en annan historia.