Dagens Nyheter, December 31, 2001

Första seriösa boken om Abba

Av Håkan Lahger

Carl Magnus Palm

Bright lights dark shadows - The real story of Abba

Omnibus Press

"Folk är inte dumma - dom är dummare." Några förflugna ord som "Stikkan" Anderson fått äta upp mer än en gång. Nu sätts detta citat in i sitt rätta sammanhang. Skivbolagsdirektören ville endast uttrycka sin besvikelse över att de sångtexter och översättningar han lade ner mest tid och möda på sällan uppskattades efter förtjänst. Texter som "Stikkan" knåpade ihop på en kafferast hamnade däremot ofta på topplistan. Kvalitet lönar sig alltså inte, var "Stikkan" Andersons enkla slutsats.

"Bright lights dark shadows - The real story of Abba" beskriver med minutiös precision Agnetha Fältskogs, Björn Ulvaeus, Benny Anderssons och Annefrid Lyngstads förvandling från svensktoppsartister till världsstjärnor, men det är den där lille mannen från Hova som utgör bokens nav.

För om Abbas saga är svindlande, vad ska man då säga om "Stikkan" Andersons transformation från fattig och faderlös "oäkting" till en av Sveriges rikaste män. Bokens blixtbilder ur hans uppväxt och tidiga liv skänker förståelse och sympati för Stig Andersons senare behov i livet att slå först och fråga sen. Hemma i Hova slet och släpade han med allt som det gick att tjäna en hacka på. Han utvecklades till en överlevnadskonstnär, vars uppfinningsrikedom, när det kom att handla om musikexport, saknade gränser.

"Stikkan" hade i hela sitt liv ett hål i sitt bröst som skrek efter bekräftelse. Hundratals miljoner kronor är en tröst men Stikkans och Abbas framgångar var tveeggade. De kom fram i en tid när vinst och marknad var skällsord. "Stikkan" Anderson blev själva symbolen för den girige kapitalisten och han tog också frivilligt på sig att spela den rollen. För den som inte får kritikernas varma ryggdunkar får ta den uppmärksamhet som bjuds. I "Stikkans" fall fick till och med föraktet duga i perioder.

"Bright lights dark shadows ..." är en volym där inga knappologiska fakta eller data kring skivinspelningar och konserter anses oväsentliga. Här redovisas om mjukporrfilm som Björn&Benny komponerat musiken till och här görs grundliga genomgångar av skilsmässor och affärsbråk. Det är ingen auktoriserad biografi där huvudpersonerna har ställt upp och låtit sig intervjuas av författaren, men det är heller ingen skandalbok. Författaren Carl Magnus Palm har skrivit böcker om Abba tidigare, bland annat en om deras skivinspelningar, och i samband med detta projekt djupintervjuades samtliga gruppmedlemmar.

Men det är "Stikkan" Andersons karriär som ger oss nycklarna till varför Abba så ofta hamnade på kollisionskurs med, inte bara vänstern, utan stora delar av det kulturella och intellektuella etablissementet. Hans oförblommerade högerattityd var ingen bra image för en popgrupp. Till exempel ville han att Abba skulle spela på ett antilöntagarfondjippo. Gruppen vägrade naturligtvis. Under 90-talet eskalerade motsättningarna mellan "Stikkan" och Abba och han förlorade till slut gruppmedlemmars förtroende och respekt.

Det faktum att Stig "Stikkan" Anderson inte längre är i livet och kan ringa och skälla ut Palm verkar ha gjort porträttet av skivbolags- och förlagsmannen mustigare och mindre hänsynstagande. Samtidigt som Palm vrider upp temperaturen kring Andersons gestalt, tonar en ödmjukare bild fram.

"Stikkan" Anderson var inte enbart intresserad av att vaska guld i den breda schlagerfåran, i hans förlagskatalog fanns dessutom sånger av Beach Boys (läs Brian Wilson) och Evert Taube. Någonstans i detta musikaliska landskap fanns han själv också. Och här hittas även Benny Andersson i dag.

Med lite perspektiv och med hjälp av Carl Magnus Palms bok går det att se att såväl "Stikkan" som Abbas musikaliska motor, Benny Andersson, har haft och har som livsuppgift att inte bara värna svensk musik utan även svensk musikindustri. Abba spelade in alla sina hits i svenska inspelningsstudior, för Abba-pengar byggdes en av världens mest avancerade inspelningsstudior, Abba använde sig av svenska ljudtekniker, svenska studiomusiker och de hade en helsvensk organisation runt sig när de turnerade.

Till slut sålde Stig Anderson sitt livsverk och instiftade Polar Music Prize för att få syndernas förlåtelse och i historieböckerna framstå som musikindustrins Alfred Nobel.

Carl Magnus Palms 550-sidiga genomlysning av Abba är ett pionjärverk. Det är högst besynnerligt att inget svenskt förlag känt sig manat att ge ut en riktig Abba-biografi. Palms bok är nämligen skriven på engelska och beställd av det brittiska förlaget Omnibus. Det säger kanske något om att vårt förhållande till Abba fortfarande inte är helt okomplicerat. För det här är långtifrån oväsentlig svensk kulturhistoria och nu när den första seriösa Abbaboken äntligen finns och nödvändiga basfakta redovisats är det dags att gå vidare. Några av de dörrar Palm gläntar på borde knuffas upp helt och hållet.